Movement impairment syndrome fortsättning

Skeletala impairments

-höft antetorsion

Detta är en tillstånd där lårbenshuvudet och lårbenshalsen sitter mer anteriort på femur. När vi snabbt tittar på en patient med detta verkar denna ha ökad inåtrotation i höften men detta är inte ett tillstånd där vi ska öka på utåtrotationen.

Höft retrotorsion

I detta tillstånd sitter femurs huvud och lånbenshals mer posteriort än normalt. Här verkar inåtrotationen vara minskad och utåtrotationen ökad.

Impairments i nervsystemet:

Hodges och Richardsson visade på sent påslag av TrA vid ländryggsmärta och Hides visade att ländryggspatienter inte återhämtade sina multifider utan specifik träning.

Babyar visade att patienter med skuldersmärta har en ökad elevation av skuldran i flexion till 90 grader. Detta mönster kvarstår även när smärtan försvunnit. Rörelsemönstret i skuldran gick dock att modulera med verbala instruktioner.

Vad det förändrade rekryteringsmönstret i skuldran gör är att göra övre trapetzius dominant över nedre. Observera att inte enbart nedre trapetzius träning räcker utan både visuell och verbal guidning är nödvändig.

Mönster i excentisk kontraktion:

Timingen av excentrisk muskel aktivitet är som viktigast i skuldergördeln. När vingskapula uppkommer på tillbakagången från flexion indikerar det inte svaghet i serratus anterior då det sker en större muskel tension koncentriskt och därför borde synas där med. Troligare är då att deltoideus och supraspinatus inte förlängs eller avslutar sin aktivering samtidigt som serratus anterior. Troligtvis beror även detta på att musklerna förändrat strategi under smärta som sedan sitter kvar.

Biomekanisk impairment:

Statisk. Effekter av gravitationskrafter.

I en sway back position skiftar line of gravity posteriort om höfleden och minskar därmed minskar kravet på höftextensorer varvid glutelamuskulatur blir svag. Statiska krafter bidrar alltså till muskelatrofi. Statiska krafter kan också öka muskelaktiviteten och förändra samspelet mellan agonisten och antagonisten. Ex står ofta långa smala personer framåtlutade dvs flyttar line of gravity anteriort vilket minimerar aktiviteten i tibialis anterior. I kontrast till detta tenderar personer med rigid fot att använda tibialis anterior mer för att föra kroppen framåt vilket ökar risken för benhinneinflammation. Personer som lutar sig framåt tenderar också att få metatarsalgia.

Långvariga positioner som hyperextension skapar så småningom förändringar i ben och led.

Dynamiskt: Relationen mellan rörelse och krafterna som producerar rörelse

Deviationer i hållningen i en belastad led bidrar till att skapa rörelse som ökar ledens felaktiga position. Ex i ståfasen i gång blir det en liten varusposition för knät om tyngdpunkten flyttas lite mer lateralt så ökar varuskraften på knät vilket ger en ökad varusställning i knät.

Kinematik – Ledens rörelsemönster är den viktigaste faktorn i rörelsessystemets  för att skapa smärtsyndrom. Leden skapar alltså en kompensatorisk rörelse i en specifik riktning. Det är också här som smärtan skapas.

Exempelvis rör sig caput femoris inte posteriort i höftleden under flexion om posteriora musklerna är stiffa eller korta vilket gör att anteriora strukturer blir smärtsamma.

Dessa rörelser försöker man med viss framgång återställa med manuella tekniker vilket också är viktigt enligt Sahrmann men en aktiv kontroll av ledrörligheten anses viktigare i rehabiliteringen.

Man kan säga att en minskad ledrörlighet i en riktning är sammankopplad men en minskad muskellängd i berörd muskel och förändring i kapselns vävnader.