Ska nu i några inlägg i förkortad version skriva hur Shirley Sahrmann förstår, undersöker och behandlar ländryggsimpairment.
Vi börjar med förståelsen:
Sahrmann skriver att de flesta smärtor i ländryggen kommer
från ackumulerade mikrotrauman som har sin orsak i felaktig(a) kroppshållning,
stabilitet och/eller rörelsemönster i ryggraden.
Grundläggande för hennes närmande mot problem i ländryggen
är the relative flexible theory vilken innebär att mest rörelse tas ut i det
segment som bjuder minst motstånd dvs det rörligaste segmenten. Det är enligt
Sahrmann just i det rörligaste segmentet som främst mikrotrauman skapas.
Sahrmann lägger i sin metod stor vikt på åt vilken riktning
och position som provocerar fram eller förstärker symtomen.
I sin bok skriver hon att oberoende om det är en mekanisk
skada(diskbuktning, nerventrapment eller dylikt) eller inte så kommer en
koorigering av funktionsnedsättningen av bålmuskulaturen samt skapandet av
optimal flexibilitet i nedre extremiteter i stor utsträckning minska den
abnorma stressen och därmed minska eller ta bort symtomen.
Hållningsimpairments
Stående:
Sahrmann tittar främst på 3 delar.
1.
Ländlordosen- Optimalt hos en yngre population är någonstans
mellan 25-31 grader och kan mätas bla. med en flexicurve. Felkälla kan vara om
personen har ett högt bäcken.
2.
Deviationen mellan SIPS och SIAS i
höjdskillnad- Enligt sahrmann ska dessa
vara i linje men självklart finns det strukturella skillnader mellan individer.
3.
Vinkeln på höftleden – Generellt bli det så att
är pelvis anteriort tiltad så står höften i flexion och är den posteriort
tiltad så står höften i extension. Observera! Att är knäna hyperextenderade så
kan höftleden stå i extension utan att bäckenet är tiltat.
Vad Sahrmann skriver är att man ska ha fått positivt fynd på
2/3 för att se det som hållningsrelaterat problem.
Sittande:
I sittande minskar trycket på fasettlederna och ökar på
diskarna, bäckenet roterar posteriort och lumbalen planar ut.
Sitter personen utan ryggstöd så arbetar höftflexorerna med
att hålla positionen vilket ökar kompressionen och skjuvkraften av ryggraden.
Ytterligare vanligt impairment är personer som sitter och lutar åt ena sidan
ofta på armstödet. Även detta kan leda till ländryggsmärtor.
Sahrmann skriver att idealt ska patienten sitta längst bak i
stolen med ryggstöd, skuldran ska gå i en vertikallinje med lumbalryggen,
höfterna ska vara i 90 graders vinkel, ej luta sig samt ha fötterna stadigt på
marken.
Jag tycker man ska ha i åtanke att bla. Stuart McGill ej
förespråkar en fast position utan att man ska rotera sittposition ofta.
Rörelser i
lumbalryggen:
Flexion via framåtböjning – Är den vanligaste rörelsen i
vardagen.
Rörelsen startar med ett posteriort sway av bäckenet och höftflexion. När höfterna börjar flekteras så minskar
lordosen. I medeltal har lumbalen ca 55 graders rörlighet från stående i 30
graders extension till 20 graders flexion vid max framåtböjning. I max flexion
blir Erector Spinae inaktiv och ger därför ökad stress på passiva vävnader.
Står man 20 minuter i max flexion så krävs det mer än 30 min att återhämta
normal stiffness i vävnaderna.
Det är mycket vanligt att personer med ländryggsmärta tar ut mer rörlighet i lumbalen och mindre i
höften än personer utan ländryggssmärta.
Återgång från flexion:
idealt ska rörelsen börja med höftextension därefter ska extensionen
både ske i ryggen och höften. Då höften har större rörelseomfång(70-80grader)
ska mest rörelse ske där.
Impairments är alltså om rörelsen börjar med
ländryggsextension. Om Erector spina initierar rörelsen via lumbalextension så
ökar kompressionskraften i ländryggen.
En annan impairment är ökad anteriort sway i i höfterna och vristerna, detta ses
framförallt hos patienter med sway back hållning med svaga höft extensorer.
Extension:
Innebär en
ökad anterior böjning på ryggraden(lordos)
Problem från
extension är oftare relaterat till ett eller två segment som tar ut ökad mängd
rörlighet än att det saknas extensionsrörlighet.
Det är abdominala
muskler som motverkar extension
Dom mekaniska
problem som ökad extension kan leda till är bla. ligamentskador och diskskador.
Spinal stenos
är relativt vanligt hos äldre personer och är oftast relaterat till extension
då den minskar utrymmet i ryggen där bla. nerver går.
Rotation:
Är ca 13
grader i lumbalryggen och som störst mellan L5-S1. Störst rotation ska såklart
tas ut i thorakalryggen.
Impairments
kan vara stiffa eller korta obliquuer som hindrar rotationsrörelsen.
En del
personer med ländryggssmärta kan ha asymmetri mellan paraspinala musklerna. Om
det finns en stor skillnad i muskelbukarnas utveckling är det troligt att lateralflexion åt motsatt
sida av den större muskelbuken är begränsad pga ökad stiffness. Är det däremot
en postural rotation som gör buken större så är lateralflexionen begränsat åt
samma håll som den större muskelbuken.
Problemen inträffar som sagt oftast mellan L5-S1 Och kan
bero på rotationer i sittande som att svara i telefon eller sporter som golf.
Höft flexorer som TFL mf kan bidra till L5-S1 rotation genom
att bli stiffa främst unilateralt och hindra extension i höften.
Lateral flexion:
I lateralflexion åt höger sker en rotation till vänster av
kotorna. Det man framför allt ska titta efter är om det som idealt är en mjuk böjning
eller om den mindre idealt är skarp.
Impairment - när
kurvan ej är mjuk utan rörelsen tas i stort ut i ett segment. Kan också vara att lumbalen redan är roterad
åt ett håll vilket gör lateralflexionen åt samma sida begränsad pga. Att
kotorna ska rotera åt andra hållet.
Translatoriska
rörelser:
Instabilitet
är relaterat till translatoriska rörelser. Spondylolistes innebär att en
kota glider framåt i relation till en andra kota är en ökad translatorisk
rörelse. Kontraktion av psoas ger en translation anteriort och bidrar i längden
till spinal stenos.
Kompression:
Vid normal disk kommer kotan eller ändplattan fraktureras
innan disken skadas vid kompression. När däremot disken är degenererad eller på
annat sätt skadad bidrar kompressionskraft till symtom som radierande smärta i
sittande. Sitter patienten med minskad lordos blir symtomen värre då det ökar
kompressionen på disken och blir bättre vid ökad lordos när kompressionen blir
mindre på disken då fasettleden då tar en större kraft på sig.
Sahrmann skriver att kompressionen är mindre i liggande,
gående och stående än i sittande.
Enligt Sahrmann ökar kompressionskraften vid snabb gång med
upp till 2,5 gånger kroppsvikten men bibehåller ungefär bara kroppsvikten vid långsam
gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar