Kinetic Control

Mark Comerford och Sarah Mottram har skrivit boken Kinetic Control som blivit populär inte minst i Sverige där OMT sektionen har flera kurser. Jag vet även att Umeå och Luleå  använder boken i fristående kurser samt i OMT mastern.

Boken kostar ju, som de flesta medicinböcker i mitt tycke, för mycket men jag tycker den är bra skriven och ger i relation till Sahrmann som kräver mer av klinikerns erfarenhet klara gränsvärden vad som är en fullgod kontrollerad rörelse och vad som är en icke kontrollerad rörelse. Enligt mig är det ganska skönt att läsa att patienten ska klara 120 graders flexion utan medrörelse i ländryggen även fast risken såklart är att man stirrar på gränsvärdena och missar annat.

När jag läste en kurs på Umeå Universitet så användes Kinetic Control parallellt med Movement impairment  syndromes och jag tycker dom kompletterar varandra bra och ger en solid bas i hur man icke manuellt terapeutiskt kan arbeta med icke optimala rörelser och muskelimbalanser.

Ska också nämna att författarna till Kinetic Control också skrivit flera intressanta artiklar bland annat om det som kallas globala och lokala muskler som man kan fördjupa sig i med ett gott glas rött en fredagskväll. Nåväl då jag börjat med ett ländryggstema på bloggen ska jag fortsätta med det här och skriva utifrån kapitel 5 i Kinetic Control. Det kommer ske i två delar först lite mer teoretiskt och sedan i några praktiska delar.

Bäcken-Lumbalrygg

Den rörelsebaserad diagnostiken har på senare tid fått ett större utrymme i takt med att forskning visat att den minskar återkommande episoder av ländryggsmärta och verkar vara ett bättre sätt att behandla kroniska ryggar. Författarna är inne på samma väg som Shirley Sahrmann att icke specifik ländryggsmärta bättre kan hanteras om man undersöker motor kontroll och rörelser än att försöka hitta en patologi.

Olika posturala positioner ger olika muskulära aktiveringar i bålen. En stående position med bibehållen lordos och lätt anterior tilt i bäckenet ger en högre aktivering av obliqus internus och ytliga multifider än en stående position med rakare thorakal och lumbal samt minskad anterior bäcken tilt som istället ger en ökad ES aktivering. Sway backposition ger en ökad rectus abdominis aktivering och sway back samt den ihopsjunkna hållning i sittande ger en minskad obliqus internus och multifid aktivering och alla dessa förändringar i muskelaktiveringen är länkande till ländryggsmärta.

Förändringar i alignment har sett hos personer med flexionssmärta i lumbalen. Dessa personer sitter närmare sin end-range i flexion och har en ökad posterior tilt i bäckenet i relation till besvärsfria personer. Dessa personer har också sämre uthållighet i ryggmusklerna.

Segmentell dysfunktionell rörelse sker hos personerna med flexionssmärta tidigt i flexionsrörelsen när rörelsen borde vara under neuromuskulär kontroll och inte i slutet på rörelsen när istället passiv vävnad tar över. Det har alltså inträffat en förändring i kontrollen av segmentell rörelse.

Exempel på orsak till smärta hos patienter med okontrollerade rörelser i extension och rotation. Dessa visar asymmetri i rörelsen och dessa segment visar främst i början av rörligheten ett större uttag i problemregionen i lateral flexion. Det eller dom segment som är inblandande kommer då få ett ökat rörelseuttag, frekvent ökad stress som ackumuleras tills smärta uppstår. Smärta i det muskuloskeletala systemet ger som dom flesta vet förändringar i mönstren för muskelaktivering i funktionella rörelser vilket ger oss kliniker en del att jobba med.

Kapitlet går vidare med att belägga sina teser om återträning av motor kontroll, muskelaktivering och kontroll av tidigare okontrollerade rörelser via kortare referat av andras forskning på området.

Diagnos:

Diagnoserna baseras på relationen mellan okontrollerade rörelser och symtom. Man tittar alltså efter att det dom kallar give(okontrollerad rörelse) i ett segment och riktningen i vilket symtom uppkommer.

En riktningspecifik okontrollerad rörelse kan se ut på två olika sätt.

1.       Segmentell – Ett segment som tar ut ökad translatorisk rörelse (kallas i boken ”hinge”). Detta ser man relativt enkelt genom att hålla fingrar på spinoserna är exempelvis den okontrollerade rörelsen i flexion kommer man märka att fingrarna åker mer isär. Vid extension glider segmentet i början av rörelsen för långt anteriort och därefter glider inte det övre segmenten neråt och bakåt över det undre segmentet på ett optimalt sätt vilket innebär att spinosen är mer anteriort än optimalt.

2.       Multisegmentellt – Undersöks vid flexion antingen helt visuellt eller med palpation på ländryggens spinoser. Om patienten inte kan hålla lumbalen neutral i flexion i höften och man ser en kurva över hela lumbalen eller känner att alla segmenten går isär. Extensionen sker också visuellt eller via palpation där man ser en rejält ökad kurvatur eller känner det som beskrivits i segmentell extension.

Principerna för Kinetic Controls tester är ganska enkla. Det går ut på att hitta området och riktningen för en okontrollerad rörelse. Detta sker genom muntliga instruktioner där man inte ger cues eller feed-back och ser om patienten klarar att göra rörelse i en led samtidigt som en annan hålls stilla. Ex flexion i höften utan att ländryggen rör sig.

Dom använder sig av en skala på 3 för att bedöma rörelsen.

3. God kontroll

2. Otillräcklig kontroll

1. okontrollerad

En trea får man ifall man klarar god kontroll till gränsvärdena. Jag tolkar det som att det ej finns några klara gränsvärden av nivå 2 och 1.